Svensk ordbok 2009, webbversion

o`kynnig adjektiv ~t o|­kynn·ig●som ställer till besvär i o­nödan vanligen av o­skyldigt slag, på skämt e.d. admin.psykol.JFRcohyponymbusigcohyponymodygdig pojkarna var upp­sluppna och okynniga så här mot slutet av läger­veckan○äv. om handling e.d. (ofta med positiv bi­betydelse)ett okynnigt skratt○äv. bildligten okynnig vind­ilnågra okynniga hår­strån stack ut under sjalettensedan 1667