Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
o|kynn·ig●som ställer till besvär i onödan
vanligen av oskyldigt slag, på skämt e.d.
admin.psykol.JFRcohyponymbusigcohyponymodygdig
pojkarna var uppsluppna och okynniga så här mot slutet av lägerveckan○äv. om handling e.d. (ofta med positiv bibetydelse)ett okynnigt skratt○äv. bildligten okynnig vindilnågra okynniga hårstrån stack ut under sjalettensedan 1667