Svensk ordbok 2009, webbversion

o`kunnig adjektiv ~t o|­kunn·ig●som har dåliga kunskaper in­om visst om­råde admin.psykol.JFRcohyponymoupplyst 1cohyponymovetande hon är ganska okunnig om musik○äv.som inte har vetskap om visst faktum de var okunniga om sina rättigheter○äv. om handling e.d.NN:s okunniga ut­talandeokunnig (om ngn/ngt/SATS), okunnig (i ngt/SATS)sedan 1639jfr fornsv. okunnogher ’o­känd, o­bekant’