Svensk ordbok 2009, webbversion
oktroj
[
-åj
´
]
substantiv
~en ~er
oktroj·en
●
tillstånd av myndighet att bedriva bank- eller fondbörsverksamhet
särsk. bankrörelse
ekon.
samh.
oktrojinnehavare
sedan 1626
av fra.
octroi
med samma betydelse; till
oktrojera