Svensk ordbok 2009, webbversion

okta´v substantiv ~en ~er okt·av·en1intervall mellan första och åttonde tonen i en diatonisk skala vilket mot­svarar en fördubbling av frekvensen och ger en nästan full­ständig sam­klang musikhennes röst lät en halv oktav lägre i telefonen sångare som täckte upp fyra oktaver○äv. om åtta hela toner (mellan c och c) i en diatonisk skalaspela en oktavsedan 1621till lat. octa´vus ’den åttonde’, till oc´to ’åtta’ 2ett mindre bok­format under 25 cm på höjden bok.JFRcohyponymimperialoktavcohyponymkvartocohyponymfolio 1 oktavarkoktavformat○urspr. (och i fråga om äldre böcker än­nu) med inne­börden att tryck­arket vikts tre gångersedan 1751