Svensk ordbok 2009, webbversion

o`knytt substantiv ~et o|­knytt·et●(samman­fattande beteckning på) små över­naturliga väsen i folk­tron provins.sag.sedan 1791sv. dial. o­knytt, oknött ’farlighet; spökeri; löss’, till knytt ’tyst; prydlig; vacker’; besl. med sv. dial. knätta ’prassla’ och av ljud­härmande urspr.