Svensk ordbok 2009, webbversion

ok substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ok·et●bäranordning (av trä) som vilar på axlarna och t.ex. an­vänds vid transport av hinkar med vatten m.m. mest histor.arb.tekn.○äv. om liknande draganordning för oxarmest histor.○äv. bildligtbetungande upp­gift träldomsokhon dignade under oket som familje­försörjaresedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. uk, ok; gemens. indoeur. ord: jfr t.ex. ty. Joch, eng. yoke, lat. iug´um med samma betydelse; besl. med ök