Svensk ordbok 2009, webbversion

o`hövlig adjektiv ~t o|­höv·lig●som inte visar aktning och upp­märksamhet mot an­dra admin.komm.JFRcohyponymoartig hon var trotsig och ohövlig○äv. om handling e.d.en ohövlig frågaohövlig (mot ngn)sedan 1556 i sin nuv. bet.jfr fornsv. ohöveliker ’o­passande; o­lämplig; o­lovlig’