Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
o|höv·lig●som inte visar aktning och uppmärksamhet mot andra
admin.komm.JFRcohyponymoartig
hon var trotsig och ohövlig○äv. om handling e.d.en ohövlig frågaohövlig (mot ngn)sedan 1556 i sin nuv. bet.jfr fornsv. ohöveliker ’opassande; olämplig; olovlig’