Svensk ordbok 2009, webbversion
ohägn
[
o
`
häŋn
]
substantiv
~et
o|hägn·et
●
(lättare) besvär
ngt åld.
Noll
göra ohägn
ställa till med ohägn
sedan ca 1635
äldre äv. ’skadat eller nedfallet stängsel’; till
o-
och
hägn