Svensk ordbok 2009, webbversion

o`hyra substantiv ~n o|­hyr·an●(samman­fattande beteckning på) skade­insekter och kvalster som vanligen lever inom­hus på människor el. hus­djur hyg.väggohyrabekämpa ohyramedel mot ohyramiljöer där råttor och ohyra frodadessedan första år­tiondet av 1500-taletHelige mäns lefvernefornsv. o­hyra ’o­djur; stor mängd’; urspr. ’ngt o­täckt, o­trevligt’