Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
o|hyr·an●(sammanfattande beteckning på) skadeinsekter och kvalster
som vanligen lever inomhus på människor el. husdjur
hyg.väggohyrabekämpa ohyramedel mot ohyramiljöer där råttor och ohyra frodadessedan första årtiondet av 1500-taletHelige mäns lefvernefornsv. ohyra ’odjur; stor mängd’; urspr. ’ngt otäckt, otrevligt’