Svensk ordbok 2009, webbversion
o
`
gärningsman
substantiv
~nen ogärningsmän
,
best.
plur.
ogärningsmännen
o·gärn·ings|mann·en
●
person som gjort sig skyldig till ogärningar
komm.
yrk.
sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
fornsv.
ogærningis
man