Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
neutr. ~
o|gift●som inte är eller har varit gift
admin.släkt.yrk.en ogift moster i Göteborgförr var det ett tungt öde att vara ogift mor○i administrativa sammanhang äv. om frånskild persongift, ogift eller änkling/änkasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ogipter, ogifter