Svensk ordbok 2009, webbversion

ofta [åf`-] adverb ●vid tätt upp­repade till­fällen tid.MOTSATSantonymsällan JFRcohyponymideligen hon besökte ofta sin gamla moren ofta an­litad artist○i superl. särsk.vanligen hon är oftast gladhan går oftast klädd i kostymallt som oftastse1allt 1 titt som oftastse2titt sedan 1000-taletrunsten, Ytterselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform uft, fornsv. opta, ofta, opt, oft; gemens. germ. ord; trol. en bildn. till fornsv. of- ’allt­för’