Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
of·fici·er·ar●tjänstgöra vid högtidlig ceremoni
särsk. gudstjänst, altartjänst el. annan högtidlig akt
relig.NN officierade vid kröningenofficiera (vid ngt)sedan 1771av lat. officia´re ’göra tjänst’, till offic´ium, se officer
Subst.:vbid1-265315officierande,
vbid2-265315officiering