Svensk ordbok 2009, webbversion

o`dygdig adjektiv ~t o|­dygd·ig●som gör o­dygd ibl. på ett sätt som inte upp­fattas som en­bart negativt (utan charm­fullt e.d.) ngt åld.admin.psykol.JFRcohyponymbusigcohyponymokynnig hon brukade spela dem spratt som ett odygdigt barn○äv. om handling e.d.han hade en odygdig glimt i ögonen○förr äv.sexuellt vid­lyftig om kvinna sedan 1627