Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
o|dug·lig●som inte har tillräcklig förmåga
särsk. på visst område; om person
admin.psykol.JFRcohyponyminkapabel
han är en oduglig sekreterarehon är oduglig till allt slags arbete○äv. om föremålsom inte kan användas
för visst ändamål
kniven är oduglig att skära kött medoduglig (i/på/till ngt), oduglig (på att+V)sedan 1541