Svensk ordbok 2009, webbversion

o`duglig adjektiv ~t o|­dug·lig●som inte har till­räcklig förmåga särsk. på visst om­råde; om person admin.psykol.JFRcohyponyminkapabel han är en oduglig sekreterarehon är oduglig till allt slags arbete○äv. om före­målsom inte kan an­vändas för visst ända­mål kniven är oduglig att skära kött medoduglig (i/på/till ngt), oduglig (på att+V)sedan 1541