Svensk ordbok 2009, webbversion

o`don substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en od·on·et●ett högt ris med blåbärsliknande, ovala bär som har färg­lös saft och ngt fadd smak bot.JFRhyperonymljungväxt marken var täckt med ljung, odon och pors○äv. om bärenodonsyltsedan 1638bildn. till fornsv. oþer ’vild; rasande’; trol. besl. med guda­namnet Oden; jfr odört