Svensk ordbok 2009, webbversion

o`dlare substantiv ~n äv. vard. odlarn, plur. ~, best. plur. odlarna odl·ar·en●ofta i sammansättn. person som (yrkesmässigt) odlar grön­saker, blommor etc. men vanligen inte säd jordbr.yrk.JFRcohyponymbondecohyponymjordbrukarecohyponymlantbrukare betodlarefruktodlarepotatisodlarevinodlareodlare av snittblomsterde brukar köpa kravmärkta grön­saker av en lokal odlare○äv. ngt ut­vidgatbiodlareen odlare (av ngt)sedan 1788