Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. odlarn, plur. ~, best. plur. odlarna
odl·ar·en●ofta i sammansättn.
person som (yrkesmässigt) odlar grönsaker, blommor etc.
men vanligen inte säd
jordbr.yrk.JFRcohyponymbondecohyponymjordbrukarecohyponymlantbrukare
betodlarefruktodlarepotatisodlarevinodlareodlare av snittblomsterde brukar köpa kravmärkta grönsaker av en lokal odlare○äv. ngt utvidgatbiodlareen odlare (av ngt)sedan 1788