Svensk ordbok 2009, webbversion
o`dalman
substantiv ~nen odalmän, best. plur. odalmännen
odal|mann·en●självägande bonde
åld.jordbr.yrk.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. oþols maþer
Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden.Bo Setterlind, Döden tänkte jag mig så (i Dikter från San Michele, 1954)