Svensk ordbok 2009, webbversion

ockupation [-∫o´n] substantiv ~en ~er oc·kup·at·ion·en●det att ockupera ett land el. ett om­råde mil.samh.ockupationsmakthusockupationUSA:s ockupation av Irak○äv. om mot­svarande tids­perioddramat skrevs under ockupationen(under) ockupationen, ockupation (av ngt)sedan 1821av lat. occupa´tio med samma betydelse; till ockupera