Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
oc·kup·at·ion·en●det att ockupera
ett land el. ett område
mil.samh.ockupationsmakthusockupationUSA:s ockupation av Irak○äv. om motsvarande tidsperioddramat skrevs under ockupationen(under) ockupationen, ockupation (av ngt)sedan 1821av lat. occupa´tio med samma betydelse; till ockupera