Svensk ordbok 2009, webbversion
[åk`-el.åk´-]
substantiv ~n ockror
ockr·an●gul, gulbrun eller rödbrun färg
färg.matrl.JFRcohyponymjordfärg
ockragulguldockrajärnockrarödockrahällristningen var ifylld med ockra○äv. om motsvarande färgämne, som framställs av vissa vittrade mineralolika röda ockror gav liv åt de gulasedan 1640via lat. av grek. o´khra med samma betydelse, till okhros´ ’gulblek’
[åk`-]
verb ~de ~t
ockr·ar●utnyttja (ngns) svaghet till att ta oskälig ränta eller oskäligt högt pris
av ngn
ekon.komm.väl framme vid hotellet blev de ockrade av taxichauffören○äv. utvidgatotillbörligt utnyttja till sin fördel
han ockrade på kamratens generositetockra (ngn), ockra (på ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. okra; till ocker
Subst.:vbid1-264734ockrande;
ocker