Svensk ordbok 2009, webbversion

o`böjlig adjektiv ~t o|­böj·lig1som inte låter sig böjas admin.psykol.JFRcohyponymokuvlig hennes rygg var stel och oböjlig○äv. bildligtsom inte ger med sig en sträng och oböjlig regimNN:s oböjliga princip­fasthetsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. obögheliker 2som inte bildar an­dra former än grund­formen om (typ av) ord Nolloböjliga adjektiv som ”övermaga”sedan 1670