Svensk ordbok 2009, webbversion

o`bändig adjektiv ~t o|­bänd·ig●som inte låter sig på­verkas och under­tryckas om person el. (vanligen) handling e.d. admin.psykol.JFRcohyponymokuvligcohyponymobetvinglig hennes obändiga framtids­troen obändig vilja att bekämpa o­rättvisorsedan 1603efter ty. unbändig med samma betydelse; besl. med band