Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
o|bänd·ig●som inte låter sig påverkas och undertryckas
om person el. (vanligen) handling e.d.
admin.psykol.JFRcohyponymokuvligcohyponymobetvinglig
hennes obändiga framtidstroen obändig vilja att bekämpa orättvisorsedan 1603efter ty. unbändig med samma betydelse; besl. med band