Svensk ordbok 2009, webbversion

observant [-an´tel.-aŋ´t] adjektiv, neutr. ~ ob·serv·ant●som (noga) lägger märke till ngt admin.komm.polisen fick ett hett tips från en observant servitör○äv. om handling e.d.hennes observanta blickobservant (på ngn/ngt)sedan 1912