Svensk ordbok 2009, webbversion
observant
[-an´tel.-aŋ´t]
adjektiv,
neutr. ~
ob·serv·ant●som (noga) lägger märke till ngt
admin.komm.polisen fick ett hett tips från en observant servitör○äv. om handling e.d.hennes observanta blickobservant (på ngn/ngt)sedan 1912