Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫e´-]
verb ~de ~t
ob·lig·er·ar●ofta perf. part.
försätta i (viss förpliktelse på grund av) tacksamhetsskuld
ngt åld.NollJFRcohyponymförplikta
han kände sig obligerad att hålla ett tacktalobligera ngn att+Vsedan 1842av fra. obliger med samma betydelse; av lat. obliga´re, se 1obligat
Subst.:obligation