Svensk ordbok 2009, webbversion
[-o`r-el.-o´r-]
substantiv obligatoriet obligatorier
ob·lig·at·ori·et●ngt som är obligatoriskt
i visst sammanhang
samh.JFRcohyponymskyldighet
nya obligatorier i körkortsutbildningensedan 1727till lat. obligato´rius, se obligatorisk