Svensk ordbok 2009, webbversion

obligatorium [-o`r-el.-o´r-] substantiv obligatoriet obligatorier ob·lig·at·ori·et●ngt som är obligatoriskt i visst samman­hang samh.JFRcohyponymskyldighet nya obligatorier i körkorts­utbildningensedan 1727till lat. obligato´rius, se obligatorisk