Svensk ordbok 2009, webbversion

obligato´risk adjektiv ~t ob·lig·at·or·isk●som måste ut­föras eller in­gå i visst skeende ofta enl. lag admin.samh.MOTSATSantonymfakultativ bil­besiktningen blev obligatorisk på 1960-taletobligatorisk när­varo på kursen○äv. försvagat om ngt förväntat e.d.ibl. iron.den obligatoriska ryan under soff­bordeti debatten del­tog naturligtvis den obligatoriske NNobligatorisk (för ngn) (att+V)sedan 1878av senlat. obligato´rius med samma betydelse; jfr 1obligat