Svensk ordbok 2009, webbversion

obla´t substantiv ~en ~er oblat·en●tunn, myntformig skiva av o­jäst vetedeg som an­vänds som nattvards­bröd relig.○äv.tunt blad av vetedeg anv. som kapsel runt vissa läke­medel, i vissa bak­verk m.m. sedan 1552jfr fornsv. öfläte med samma betydelse; av medeltidslat. obla´ta (hos´tia) ’det fram­burna (offret)’, till lat. offerr´e ’(fram)bringa’; jfr offra