Svensk ordbok 2009, webbversion

o`bestånd substantiv, ingen böjning o|­be·ståndekon.vara/hamna/komma på obeståndvara/bli o­förmögen att försörja sig själv​ under 80-talet spekulerade han i värde­papper och hamnade på o­bestånd sedan 1679efter ty. Unbestand med samma betydelse; till bestånd