Svensk ordbok 2009, webbversion

o`bekväm adjektiv ~t o|­be·kväm●o­angenäm eller tröttande vid normalt bruk e.d.; om före­mål el. handling admin.psykol.obekväma skoren obekväm stolhan satt i en mycket obekväm ställning○äv. om person, spec.som ställer till besvär och tråkigheter NN an­ses politiskt obekvämhan blev obekväm och förflyttades○spec. äv.inte väl till mods hon känner sig obekväm i stora sällskapobekväm (för ngn) (att+V)obekväm arbetstidsearbetstid sedan 1626 i sin nuv. bet.jfr fornsv. obeqvämber ’o­lämplig; o­passande’