Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
o|be·kväm●oangenäm eller tröttande
vid normalt bruk e.d.; om föremål el. handling
admin.psykol.obekväma skoren obekväm stolhan satt i en mycket obekväm ställning○äv. om person, spec.som ställer till besvär och tråkigheter
NN anses politiskt obekvämhan blev obekväm och förflyttades○spec. äv.inte väl till mods
hon känner sig obekväm i stora sällskapobekväm (för ngn) (att+V)obekväm arbetstidsearbetstid
sedan 1626 i sin nuv. bet.jfr fornsv. obeqvämber ’olämplig; opassande’