Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
o|be·hör·ig●som saknar (formell) rättighet
att göra ngt e.d.; om person
admin.samh.se till att inga obehöriga bilar kör omkring på området○ofta substantiverattillträde förbjudet för obehöriga○äv. försvagat om företeelsehan försökte koncentrera sig och stänga ute alla obehöriga ljud○spec. i fråga om yrkeskompetensobehöriga lärareobehörig (att+V)obehörig vinstsevinst 1
sedan 1766