Svensk ordbok 2009, webbversion

o`behörig adjektiv ~t o|­be·hör·ig●som saknar (formell) rättighet att göra ngt e.d.; om person admin.samh.se till att inga obehöriga bilar kör om­kring på om­rådet○ofta substantiverattill­träde förbjudet för obehöriga○äv. försvagat om före­teelsehan försökte koncentrera sig och stänga ute alla obehöriga ljud○spec. i fråga om yrkes­kompetensobehöriga lärareobehörig (att+V)obehörig vinstsevinst 1 sedan 1766