Svensk ordbok 2009, webbversion

o`behindrad adjektiv obehindrat o|­be·hindr·ad●som inte hindras av ngt Nollett nät av motor­vägar som möjlig­gör snabb, obehindrad bil­trafikman kan röra sig obehindrat på om­rådet (adv.)○ofta spec. (i adverbiell an­vändning)utan svårighet hon växlade obehindrat mellan tyska och franskaobehindrad (av ngn/ngt/SATS)sedan 1453 (i adverbiell anv.)Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. obehindradher; efter ty. unbehindert med samma betydelse; till hindra