Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv obehindrat
o|be·hindr·ad●som inte hindras av ngt
Nollett nät av motorvägar som möjliggör snabb, obehindrad biltrafikman kan röra sig obehindrat på området (adv.)○ofta spec. (i adverbiell användning)utan svårighet
hon växlade obehindrat mellan tyska och franskaobehindrad (av ngn/ngt/SATS)sedan 1453 (i adverbiell anv.)Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. obehindradher; efter ty. unbehindert med samma betydelse; till hindra