Svensk ordbok 2009, webbversion

o`anfäktad adjektiv oanfäktat o|­an·fäkt·ad●som inte besväras av o­ro eller plåga vid ett till­fälle när detta vore naturligt ngt åld.admin.psykol.JFRcohyponymoberörd hennes själ förblev oanfäktad av kroppens plågoroanfäktad (av ngt)sedan 1545