Svensk ordbok 2009, webbversion

nö`dtorftig adjektiv ~t nöd|­torft·ig●som nätt och jämnt räcker till allmän värderinghan har bara nödtorftiga kunskaper i engelskade reparerade bilen nödtorftigt och kunde sedan fort­sätta resan (adv.)sedan 1565jfr fornsv. nödhthorftogher ’fattig; behövande’