Svensk ordbok 2009, webbversion
nö`dtorftig
adjektiv ~t
nöd|torft·ig●som nätt och jämnt räcker till
allmän värderinghan har bara nödtorftiga kunskaper i engelskade reparerade bilen nödtorftigt och kunde sedan fortsätta resan (adv.)sedan 1565jfr fornsv. nödhthorftogher ’fattig; behövande’