Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
nöd|fall·et●vanligen obest. f. sing.
det att det värsta händer
som rimligtvis kan inträffa i viss situation
Nollnödfallslösningnödfallsutvägi nödfall får vi ta en taxii yttersta nödfall kan man ringa efter helikopteri (ADJ) nödfallsedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. nöþfal; till nöd och fall i bet ’tillfälle, händelse’