Svensk ordbok 2009, webbversion

nå`dig adjektiv ~t nåd·ig1beredd att ge nåd särsk. förlåtelse för synd admin.komm.sesenåd 1 en nådig försynGud vare oss nådig(ngn) nådig, nådig (mot ngn)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. naþogher 2(ned­låtande) väl­villig om över­ordnad person, med tanke på attityd mot under­ordnad admin.komm.sesenåd 2 JFRcohyponymgunstig hon var beroende av sin chefs nådiga sam­tyckekungen mot­tog nådigt folkets jubel (adv.)○spec. i nekande ut­tryck; ibl. skämts. om att bli argkritiken var inte nådighon blir inte nådig om hon får veta att du har lånat hennes bil○äv. som under­dånigt el. skämtsamt till­tal (vanligen till­sammans med titel)nådig frökenmin nådiganådig (mot ngn/ngt)nådiga luntanse1lunta 1 sedan 1387öppet brev utfärdat av kung Albrekt om Bo Jonssons testamente m.m. (Styffe)idiomet nådiga luntan (1925) till titeln på statsverks­propositionen ”Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riks­dagen an­gående stats­verkets till­stånd och behov”