Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
nåd·ig1beredd att ge nåd
särsk. förlåtelse för synd
admin.komm.sesenåd 1
en nådig försynGud vare oss nådig(ngn) nådig, nådig (mot ngn)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. naþogher
2(nedlåtande) välvillig
om överordnad person, med tanke på attityd mot underordnad
admin.komm.sesenåd 2
JFRcohyponymgunstig
hon var beroende av sin chefs nådiga samtyckekungen mottog nådigt folkets jubel (adv.)○spec. i nekande uttryck; ibl. skämts. om att bli argkritiken var inte nådighon blir inte nådig om hon får veta att du har lånat hennes bil○äv. som underdånigt el. skämtsamt tilltal (vanligen tillsammans med titel)nådig frökenmin nådiganådig (mot ngn/ngt)nådiga luntanse1lunta 1
sedan 1387öppet brev utfärdat av kung Albrekt om Bo Jonssons testamente m.m. (Styffe)idiomet nådiga luntan (1925) till titeln på statsverkspropositionen ”Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov”