Svensk ordbok 2009, webbversion

nå`degåva substantiv ~n nådegåvor nåde|­gåv·an●gåva som ges av barm­härtighet och inte för att ngn har gjort sig förtjänt av den komm.de kände sig kränkta av nådegåvornahan var tacksam för minsta nådegåva○spec. om så­dan gåva som Gud enl. kristen tro ger åt de troendeGuds stora och rika nådegåvoren nådegåva (från ngn) (till ngn)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. nadha gava