Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n näsborrar
näs|borr·en●ofta plur.
ettdera av de båda hålen i näsans spets
som man andas, luktar och snyter sig genom
med.doften av nybakat bröd fyllde deras näsborrar○äv. om liknande delar hos vissa djur (el. sagodjur)draken sprutade eld genom näsborrarnasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. näsabora, till bora ’hål’; besl. med borra