Svensk ordbok 2009, webbversion

nä`sborre substantiv ~n näsborrar näs|­borr·en●ofta plur. ett­dera av de båda hålen i näsans spets som man andas, luktar och snyter sig genom med.doften av ny­bakat bröd fyllde deras näsborrar○äv. om liknande delar hos vissa djur (el. sago­djur)draken sprutade eld genom näsborrarnasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. näsabora, till bora ’hål’; besl. med borra