Svensk ordbok 2009, webbversion

nä`ringskedja substantiv ~n näringskedjor när·ings|­kedj·an●om­vandling i flera led av organiskt material genom att vissa organismer tillgodo­gör sig an­dra som näring i naturen; från växter och lägre djur upp till de högre (rov)djuren biol.i toppen av en näringskedja har en stor mängd miljö­gifter an­rikatsmänniskan är högst upp i näringskedjansedan 1963