Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n näringskedjor
när·ings|kedj·an●omvandling i flera led av organiskt material genom att vissa organismer tillgodogör sig andra som näring
i naturen; från växter och lägre djur upp till de högre (rov)djuren
biol.i toppen av en näringskedja har en stor mängd miljögifter anrikatsmänniskan är högst upp i näringskedjansedan 1963