Svensk ordbok 2009, webbversion

näpst substantiv ~en näpst·en●skarp tillrätta­visning komm.stats­rådet fick en näpst av ut­skottets ord­förande○urspr. all­männarestraff näpsten är lagd på ngnngn är straffadurspr. bibl., åld.​ näpsten är lagd på studenterna som får betala dryga böter för skade­görelsen sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. näfst, näpst