Svensk ordbok 2009, webbversion

1näck substantiv ~en näck·en●vanligen best. f. ett farligt manligt sago­väsen som enligt folk­tron uppe­håller sig i vatten­drag där han bl.a. tänks spela fiol sag.SYN.synonymströmkarl JFRcohyponymbäckahäst Näckens polskasedan ca 1430Själens tröstfornsv. näkker, neker; gemens. germ. ord, urspr. bildat till ett indoeur. verb med bet. ’bada; tvätta’ Aldrig näcken spelar mer i silverbäcken.Erik Johan Stagnelius, Näcken (ca 1820)
2näck adjektiv, ingen böjning ●nästan en­bart predikativt naken vard.admin.bada näcksola näcksedan 1969