Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
näck·en●vanligen best. f.
ett farligt manligt sagoväsen som enligt folktron uppehåller sig i vattendrag
där han bl.a. tänks spela fiol
sag.SYN.synonymströmkarl
JFRcohyponymbäckahäst
Näckens polskasedan ca 1430Själens tröstfornsv. näkker, neker; gemens. germ. ord, urspr. bildat till ett indoeur. verb med bet. ’bada; tvätta’
Aldrig näcken spelar mer i silverbäcken.Erik Johan Stagnelius, Näcken (ca 1820)
adjektiv,
ingen böjning
●nästan enbart predikativt
naken
vard.admin.bada näcksola näcksedan 1969