Svensk ordbok 2009, webbversion

ny`stavare substantiv ~n äv. vard. nystavarn, plur. ~, best. plur. nystavarna ny|­stav·ar·en●an­hängare av ny­stavning särsk. i början av 1900-talet mest histor.pedag.språkvet.yrk.många nystavare för­ordade stavningar av typ ”bärj” (i stället för ”berg”)många folkskol­lärare var ivriga nystavaresedan 1870