Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. nystavarn, plur. ~, best. plur. nystavarna
ny|stav·ar·en●anhängare av nystavning
särsk. i början av 1900-talet
mest histor.pedag.språkvet.yrk.många nystavare förordade stavningar av typ ”bärj” (i stället för ”berg”)många folkskollärare var ivriga nystavaresedan 1870