Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ny|skap·ar●skapa som ny företeelse
allmän kulturJFRcohyponymtillskapa 2
ett nyskapat riksdagsutskott○särsk. i konstnärliga sammanhangvanligen pres. part.
en nyskapande författarenyskapa ngtsedan 1713jfr fornsv. nyskapadher ’nyskapad’
Subst.:vbid1-262008nyskapande,
vbid2-262008nyskapning;
nyskapelse