Svensk ordbok 2009, webbversion

ny`skapa verb ~de ~t ny|­skap·ar●skapa som ny före­teelse allmän kulturJFRcohyponymtillskapa 2 ett nyskapat riksdags­utskott○särsk. i konstnärliga samman­hangvanligen pres. part. en nyskapande författarenyskapa ngtsedan 1713jfr fornsv. nyskapadher ’ny­skapad’ Subst.:vbid1-262008nyskapande, vbid2-262008nyskapning; nyskapelse