Svensk ordbok 2009, webbversion

ny`komling substantiv ~en ~ar ny|­kom·ling·en●person som är ny i visst samman­hang t.ex. i en skola el. ett land sociol.yrk.de båda nykomlingarna fann sig snabbt till rätta i klassen○äv. ngt ut­vidgat, särsk. i sport­sammanhanglaget är nykomling i högsta divisionenen nykomling i småbilsklassen lanserades på mässanen nykomling (i ngt)sedan 1680till 1ny och 2komma