Svensk ordbok 2009, webbversion
ny`byggare
substantiv ~n äv. vard. nybyggarn, plur. ~, best. plur. nybyggarna
ny|bygg·ar·en●person som bosätter sig på tidigare obebodd plats
vanligen med tanke på uppodling av jord
jordbr.yrk.nybyggarandanybyggarsamhällede svenska nybyggarna i Minnesotasedan 1552