Svensk ordbok 2009, webbversion

ny`byggare substantiv ~n äv. vard. nybyggarn, plur. ~, best. plur. nybyggarna ny|­bygg·ar·en●person som bo­sätter sig på tidigare o­bebodd plats vanligen med tanke på upp­odling av jord jordbr.yrk.nybyggarandanybyggarsamhällede svenska nybyggarna i Minnesotasedan 1552