Svensk ordbok 2009, webbversion

norpa [når`-] verb ~de ~t norp·ar●stjäla på ett fräckt sätt vard.komm.norpa äpplenhan norpade hennes platsnorpa ngtsedan 1900sv. dial. norpa ’hus­hålla snålt’; av o­känt urspr. Subst.:vbid1-260367norpande