Svensk ordbok 2009, webbversion

no`rna substantiv ~n nornor norn·an1forn­nordisk ödes­gudinna sag.yrk.JFRcohyponymmoiracohyponymparce nornorna var tre: Urd, Verdandi och Skuldsedan 1712till isl. norn ’ödes­gudinna’; av o­visst urspr. 2en enbladig orkidé med en enda stor, ljus- och purpur­röd blomma som doftar vanilj; före­kommande i Norr­land bot.nornan är frid­lyst i Sverigesedan 1877