Svensk ordbok 2009, webbversion

no`rdpol substantiv ~en ~er nord|­pol·en1vanligen best. f. sing. och med versal den punkt där jord­axelns norra ände tänks skära jord­ytan geogr.land.JFRcohyponymsydpol 1 nordpolsexpeditionhan nådde nordpolen efter fem timmars flygningsedan 16902om­råde som kraft­linjerna från en magnet tycks ut­gå från fys.JFRcohyponymsydpol 2 sedan 1855