Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
nord|pol·en1vanligen best. f. sing. och med versal
den punkt där jordaxelns norra ände tänks skära jordytan
geogr.land.JFRcohyponymsydpol 1
nordpolsexpeditionhan nådde nordpolen efter fem timmars flygningsedan 16902område som kraftlinjerna från en magnet tycks utgå från
fys.JFRcohyponymsydpol 2
sedan 1855