Svensk ordbok 2009, webbversion
nomenklatura
[-u`raäv.-u´ra]
substantiv ~n
nom·en·klat·ur·an●vanligen best. f.
privilegierad maktelit
av partifunktionärer m.fl., särsk. i det gamla sovjetiska samhället
samh.○äv. utvidgatfackföreningsrörelsens nomenklaturasedan 1983av ry. nomenklatura ’nomenklatur’