Svensk ordbok 2009, webbversion

nomenklatura [-u`raäv.-u´ra] substantiv ~n nom·en·klat·ur·an●vanligen best. f. privilegierad makt­elit av parti­funktionärer m.fl., särsk. i det gamla sovjetiska sam­hället samh.○äv. ut­vidgatfackförenings­rörelsens nomenklaturasedan 1983av ry. nomenklatura ’nomenklatur’