Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
nod·en1punkt, linje eller yta i ett svängande system, där svängningarna inte är märkbara
särsk. vid s.k. stående vågrörelse
fys.fys.bukar och nodersedan 1802av lat. no´dus ’knut’
2punkt där linjer förgrenar sig eller skär varandra
särsk. i diagram e.d.
astron.bot.vetenskapl.den översta noden i träddiagrammet○spec. om (tänkt) skärningspunkt på himlavalvet vid lägesbestämningar etc.○spec. äv. om ställe på växtstam som blad växer ut frånsedan 1748 (astronomi)