Svensk ordbok 2009, webbversion
[nåk´]
substantiv ~en ~ar
nock·en1krönet på ett (sadel)tak
arkit.taknockhöjden var 15 meter upp till nocken○ngn gång äv. om vardera slutändan av takåsenhan tog sig ända fram till nockensedan ca 1780av lågty. nok(ke) ’spets av ngt’; trol. samma ord som sv. dial. nock, isl. hnokki ’hake på spinnrocksrullen’; jfr nucka
2yttersta ändan av ett rundhult
sjö.nocktaljarånocksedan 17303den luggiga ytan i flossavävnad
textil.sedan 15834krokböjd ståltråd som sitter fäst på botten av en karda
Nollsedan 18325skivformig upphöjning på en axel
NollJFRcohyponymkam 2
sedan 1933